Marie Viskers

(Artikel från Kombi nr 2 - 2009)

Kvinna på språng

Det är tisdag kväll och mörkret ligger kompakt över Arlanda när Örnsköldsviksbon Marie Viskers kommer fräsande ut genom dörrarna till ankomsthallen med en liten dragväska i släptåg. Hon har varit på en mässa i Hamburg och ska nu sova några timmar innan det är dags att kliva ombord på morgonflyget tillbaka till Norrland.
- Jag jobbar som mäss- och eventansvarig på Hägglunds Drives, som tillverkar hydraulikmotorer i Ö-vik. I min tjänst ingår en hel del resor runtom i världen, berättar hon när vi går mot SAS Radison där hon tillbringar natten.
- I år har vi 53 mässor varav det här var den första. Som tur är behöver jag inte närvara på varje. Det hade blivit lite väl mycket resande.
I magen på henne bor ett litet pyre som i skrivande stund är 18 veckor gammalt. I slutet av juli månad ska det se världens ljus är det tänkt.
- Hur det blir med resandet då får vi se. Först och främst ska jag vara mammaledig!

Bytte kompisgäng

I år är det 16 år sedan Marie övergav sitt gamla kompisgäng hemma i Ö-vik för att kliva in i Musikhusets, och därmed också Kontaktnätets värld - ett kliv som förändrade hela hennes vardag där och då och som fortfarande har stor betydelse för henne.
- Det var något av en revolution för mig, berättar hon.
- Jag hängde i ett kompisgäng som jag inte alls trivdes i. Bland dem fanns väldigt förutfattade meningar om Musikhuset och om människorna som hängde där, så jag berättade inget när jag gick på en audition för en musikal i Musikhusets regi.
Marie blev antagen till rollen som "Tjänstekvinna 2" i musikalen "De Sju stenarna"  - men det höll hon tyst om för kompisarna. Inte förrän repetitionerna nästan var slutförda berättade hon.
- "Är du dum i huvudet" var, inte helt oväntat, deras reaktion, men då var jag redo att lämna dem. Genom musikalen träffade jag så mycket nya människor som utvecklades till ett helt nytt kompisgäng för mig - ett gäng som jag delade mycket mer med.
Musikal med Espri
Musikalen var en udda satsning för Musikhuset, som vid den tidpunkten, i början av 1990-talet, till största delen befolkades av punkare och hårdrockare. Det ändrade Marie och hennes nya musikalkompisar på.
- Vi startade en fri grupp i Musikhusets regi som vi kallade för "Espri", berättar hon.
Den nya fria gruppen arrangerade bland annat konstutställningar, gjorde fler musikaler, skrev och arrangerade farser och gjorde även en såpopera som spelades en gång i veckan en hel sommar.
- Till en början var "Espri" helt frånskild från den övriga verksamheten i Musikhuset men med tiden har allt växt ihop till? ja? en bredare kulturyttring, skulle man kunna säga. I dag står verksamheten på fler ben än den gjorde då.
Engagemanget i Musikhuset växte snabbt och snart satt Marie med som suppleant i styrelsen och senare som ledamot. Hon var också bland annat replokalsansvarig.
- Ja, inte hade jag hållit på med musik någon gång, men det funkade ju bra ändå!, skrattar hon.
- Jag blev helt uppslukad av organisationen och det var så roligt!

Kontaktnätet - Störtcoolt

1995 fick Marie åka på sin första kongress i Kontaktnätets regi. Då hade hon själv aldrig varit i direktkontakt med KN, men som representant för Musikhuset bar det av mot Sandviken.
- Det var en enorm upplevelse för mig. Plötsligt insåg jag att "Herregud! Hela Sverige är ju fyllt av människor i alla åldrar som brinner för att uttrycka sig oavsett form". Jag tyckte det var störtcoolt!, säger hon.
­- Kontaktnätet är ju fullt av föreningar med helt olika inriktningar som ändå rör sig i en riktning och den insikten var stor. Det finns något revolutionärt i Kontaktnätsföreningarna som jag gillar.
I och med kongressen i Sandviken blev Marie "Kontaktnätsfrälst", säger hon, även om hon aldrig egentligen har haft något officiellt uppdrag.
- Jag har mest varit en schysst hangaround och gjort vissa uppdrag i KN:s namn genom åren, men jag gillar verkligen stämningen i organisationen.

KN-agent

1997 lämnade Marie Örnsköldsvik för att plugga och jobba i Malmö. I avsaknad av Musikhuset i Ö-vik engagerade hon sig i stället i kulturen i Malmö och blev bland annat projektledare för festivalen Konkret.
- Sommaren 2002 flyttade jag hem igen och träffade snart mina gamla Musikhuskompisar och Kontaktnätsfolket igen.
Vid den tidpunkten hade Eva Nyberg och Lillemor Lindell (anställda hos Kontaktnätet) funderat på vad man kunde göra för att skapa ytterligare kontaktyta gentemot medlemsföreningarna. Där föddes tanken på "Agenterna".
- Man skapade en löst sammansatt grupp av engagerade i hela landet som blev Kontaktnätets agenter gentemot medlemsföreningarna. Jag och min dåvarande kille Thomas var några av dem som fick uppdraget, berättar Marie.
- Vi reste runt i mellersta och norra Norrland och träffade föreningar för att skapa en personlig relation till dem. Tanken var att vi skulle ramla in med en bullpåse under armen och lyssna på vad de hade att berätta.
Som "Agenter" skulle de fungera som stöttepelare, klagomur, bästis, morsa, lillebror och provokatör i ett, berättar Marie.
- Det var verkligen så himla kul och sjukt härligt att träffa människor som var så oerhört stolta över sina föreningar.
Det var, och är, drivkraften i föreningarna som fascinerar, säger Marie.
- All den här föreningsverksamheten bygger ju på att det finns eldsjälar som verkligen brinner för vad de gör. Många av föreningarna har det tufft och på vissa håll var det ju en energi med desperation man såg - alla kämpar så hårt mot kommuners och statens bidragsregler och för rätten att ha en egen lokal att vistas i och även om de har det tufft så ger de inte upp. Jag gillar det.

Lycklig i hjärtat - Frigående höna

I dag är inte Marie längre engagerad i Musikhuset. Trots det känner hon en enorm samhörighet med både det och Kontaktnätet, säger hon.
- Jag blir fortfarande alldeles lycklig i hjärtat när jag tänker på vad Musikhuset har betytt för mig, säger hon och hela hon strålar när hon säger det. Det är kärlek. På riktigt.
- Jag känner mig så avslappnad och cosy bara jag kommer in genom dörrarna där. Jag skulle lätt kunna tänka mig att återuppta engagemanget så småningom.
Hur skulle ett sånt engagemang se ut?
- Jag vet inte riktigt. Jag har alltid varit en frigående höna i den här hönsgården, så jag kanske hittar på något någon dag. Än så länge finns jag där som en resurs om jag skulle behövas, och det hoppas jag att de som jobbar där vet.
Och hur är det med din relation till Kontaktnätet i dag?
- Det är lite av samma sak där. De senaste åren har jag inte gjort något för KN och jag vet egentligen inte varför. Det är nog så att man inte har frågat efter mig, men jag lovar att jag kommer på sekunden om de bara ropar på mig!

Text och foto: Cecilia Lundqvist

FAKTA

Namn: Marie Viskers
Ålder: 31 år
Bor: Järved, Örnsköldsvik
Gör: Mässor, instruktör i body jam (dansinspirerad träning).
Intressen: Böcker, vänner, vin, resor. Min största passion är matlagning och mötet med nya människor gör mig glad.
Gör förbannad: Inskränkthet, okunskap och slarvighet - gärna i kombination. Det är det värsta jag vet.
Gör glad: Vänner. Jag är så sjukt lyckligt lottad som har så många roliga och underhållande vänner.
Motto: Jag är helt måttlös. Eller ja, har jag något motto skulle det väl vara att aldrig ångra något.
Drömmer om: Bebisar. Det är det enda jag drömmer om just nu - de kommer till mig i taxi när de är klara. Så dagdrömmer jag om att hitta en balans mellan inre krafter, kreativitet och engagemang.
Marie om 10 år: Då har jag den där balansen jag drömmer om och så driver jag eget företag. Jag har två barn och bor i Ö-vik.