Fredrik Gertten

(Artikel från Kombi nr 3-4 - 2009)

- Vart tog ni vägen Kontaktnätsprofiler? Sökandet fortsätter!

”Jag träffar ibland folk från tiden då vi arrangerade Folkfesten och de gör fortfarande bra saker - de har på olika sätt använt sig av det självförtroende de fått genom att jobba ideellt. De har med sig känslan av att allt går - att inget är omöjligt!”

Bevara lusten! Det är Malmöfilmaren och den tidigare Kontaktnätsledamoten Fredrik Gerttens livsmotto. Och inte är det så tokigt att ha en sån devis i bakhuvudet vare sig man stångas mot en av världens största bananproducenter i en rättstvist som uppmärksammats av media jorden runt eller arrangerar lokala filmkvällar hemma i uppväxtstaden.

Tisdag morgon på Väster i Malmö. Staden är lugn och solig och inne på filmaren Fredrik Gerttens kontor ser det också vid en första anblick lugnt ut. Men så ringer telefonen. Och så dimper det in mejl i inboxen. Och ojdå! Där är en filmare som filmar honom samtidigt som en kollega sticker in huvudet genom dörren och behöver bolla någon fråga. Och så är ju kombi där också.
– Hej! Välkommen! hälsar Fredrik Gertten från sitt skrivbord när jag knackar på, skakar snabbt hand och riktar sedan sitt fokus mot filmaren igen, lite ursäktande.
– Oh! She´s come down from Stockholm today just to take some pictures of me, säger han.
– You see, this is how good I am at planning… Filmaren är lugn. Ingen ko på isen.
– That´s ok. No problems, får han till svar.

Kanske hade han helt glömt bort att det var i dag det skulle fotas för kombiprofilen. Eller så hade han i alla fall glömt att informera filmaren. Men det gör inget, inga problem. Klick-klick-klick från kameran och tick-tack, tick-tack klockan går. Egentligen har han lite bråttom, Fredrik Gertten, för det är mycket nu. Det är intervjuer som ska göras, möten som ska stämmas, papper som ska läsas och svar som ska skickas jämte allt annat som också ska roddas. I dagarna går hans dokumentär BANANAS!* (om den uppmärksammade rättsprocessen kring nicaraguanska plantagearbetares stämning mot bananjätten Dole, där arbetarna hävdar att företaget använt olagliga bekämpningsmedel på plantagen som gjort dem och tusentals andra sterila) upp på svenska biografer samtidigt som han själv är inne i en egen process mot företaget. Dole gillade inte filmen då de bland annat anser att den är baserad på falska vittnesuppgifter. Därför försökte de stoppa den innan den ens visats för publik.
– De hotade med att stämma oss för förtal när de bara sett trailern, berättar han.

Hotet verkställdes i samband med att filmen visades på Los Angeles filmfestival i slutet av sommaren. Genom påtryckningar lyckades Dole dessutom stoppa filmen från att tävla i festivalen. Men nu får de svar på tal - Fredrik Gertten har inte bara svarat på bananjättens stämning – han och teamet bakom filmen har dessutom i sin tur valt att stämma Dole för förtal i samband med att de hindrades från att tävla med filmen. Stämningsansökan skickades in till en domare i Los Angeles alldeles nyligen i samband med svaret på stämningen. Puh.

Kul väg in i Kontaktnätet

Att det är mycket runt Fredrik Gertten och att schemat är tajt verkar inte vara något nytt, även om det kanske är lite intensivare just nu än det brukar vara. Hela livet har kantats av engagemang - och i de allra flesta fall har det handlat om ett ideellt engagemang för saker han tyckt har varit roliga. Det var det som förde honom till Kontaktnätet i tidernas begynnelse.
– I början av 1970-talet var jag med och bildade föreningen Huset i Malmö. Vi arrangerade både en massa konserter och festivalen Folkfesten, som var en av musikrörelsens största fester på den tiden, berättar han.

1974 grundades Kontaktnätet och för Fredrik Gertten och hans kompisar i Malmö var det självklart att de skulle ansluta sig. Ett par år senare var det dags att packa kappsäcken och resa till Umeå för en första kongress.
– Två år senare blev jag sedan invald i styrelsen och där satt jag som ledamot i fem år. Jag minns att jag sen blev inkallad igen någon vända i samband med någon kris. Det var roliga år och jag var ganska aktiv som ledamot och var med och uppvaktade olika ministrar i hopp om att få statliga stöd från ungdomsråd och kulturråd. Vi argumenterade mycket för att bli politiskt accepterade som förening.

Plattlangare och journalist

Ett brinnande intresse för musik och livearrangemang gjorde att han så småningom blev den förste som anställdes av Kontaktnätet i Södra Götalandsregionen.
– Jag anställde mig faktiskt själv genom att boka turnéer och arrangemang innan jag sökte pengar för dem, berättar han.
– Den första turnén jag stod bakom var den med Mikael Wiehe när han släppte Titaniclåten. Jag hann arrangera ett flertal turnéer runtom i Skåne och Blekinge under min tid inom Kontaktnätet.

Parallellt med jobbet åt Kontaktnätet sålde han skivor åt Plattlangarna i Malmö och startade det kooperativa skivbolaget Amalthea med bland andra Mikael Wiehe, Dan Hylander och Raj Montana band.
– I början av 1980-talet sökte jag in på journalistlinjen på Skurups folkhögskola. Jag gick där mellan 1982-1983 och efter utbildningen fick jag jobb som journalist och har sedan dess frilansat främst inom tidningar, teve och radio både i Sverige och runtom i världen, berättar han.
– Men musikfesterna var jag med och arrangerade fram till slutet av 1990-talet.

Ideellt självförtroende

Att det aktiva engagemanget inom Kontaktnätet och Huset avtagit med åren innebär inte att det ideella arbetet avtagit. Det är något av en livsstil, menar han.
– Gör man schyssta saker som ung så tror jag att man fortsätter med det livet ut, säger han.
– Jag tycker inte att man ska ha fokus på att bli känd kulturpersonlighet bara för att man är med och arrangerar saker - man ska bara sträva efter att göra coola saker i livet och det kan man göra i vilka sammanhang som helst. Jag träffar ibland folk från tiden då vi arrangerade Folkfesten och de gör fortfarande bra saker - de har på olika sätt använt sig av det självförtroende de fått genom att jobba ideellt. De har med sig känslan av att allt går - att inget är omöjligt.
Just det där med självförtroendet och den där känslan av att allt är möjligt är den största lärdomen Fredrik Gertten dragit av alla föreningsaktiva år. När man jobbat målmedvetet och lyckats med det man gjort får man den som belöning.
– Det är en kick att starta något från noll – att bygga upp en musikfest från ingenting genom att planera, att bygga scener, att slita och släpa och röja och att slänga soporna efteråt mitt i natten. Känslan att stå där med tusentals människor framför sig som tycker att just det vi har fixat är skithäftigt. Den känslan har man med sig hela livet.

Våga ha höga ambitioner

Det ideella arbete som Fredrik Gertten hinner med i dag är uppdraget som ordförande i Doc Lounge i Malmö, som han startade för tre år sedan. Det är en mötesplats där dokumentärfilmen är i mitten men där själva mötet mellan människor är det viktiga, förklarar han. De som är intresserade kommer till Inkonst varje måndag, lyssnar på lite musik, ser film och snackar.
– Hittills har det varit en succé så vi har öppnat i bland annat Stockholm och Köpenhamn och ska öppna i flera städer framöver.

Är Doc Lounge en KN-förening?
– Nej, så långt har vi faktiskt inte tänkt. Men finns det någon där ute som är intresserad och nyfiken på vad vi gör så är det ju bara att höra av sig!

Har du något allmänt framgångstips till unga inom Kontaktnätet i dag?
– Man ska våga ha höga ambitioner och samtidigt måste man stå ut med att vara realist. Det som är viktigt är att man ska se till att alla arrangemang man gör är så bra som möjligt i alla dess detaljer så att folk känner att det finns en omtanke och att de får lust att komma tillbaka. Sen är det förstås tufft när man gör något som är skitbra och så kommer det inget folk, men då är det ännu viktigare att de som kommer ändå känner att det är riktigt bra så att man inte slarvar där. Då kommer de tillbaka.

I dag har du själv ett enormt eget kontaktnät världen över. Hur bygger man ett starkt kontaktnät?
– Det finns inget annat än att prata med folk – att vara nyfiken på andra människor. Bjud in människor till samtal och dialog när du får chansen. Det funkar jättebra.

Har du kontakt med Kontaktnätet fortfarande i dag?
– Ja, genom tidningen - den läser jag. Jag tycker att det är kul att se att det fortfarande bubblar av liv ute i landet.

Du drabbas aldrig av nostalgi för tiden som flytt när du läser den?
 – Jag hatar nostalgi. Jag anser att det är patetiskt och löjligt och jag blir sjuk när jag går in i en affär och ser gamla t-shirts med Led Zeppelin eller andra band. Det är mycket bättre att vara en del av det som sker i dag. Man ska vara stolt över det som görs i dag och lyfta fram det.

I dagarna har BANANAS!* biopremiär. Hur kom det sig att du gjorde filmen?
– Jag har jobbat väldigt mycket som journalist och filmare i tredje världen och jag pratar flytande spanska. Vid ett tillfälle fick jag tips om den här storyn av en journalist som tyckte att filmen skulle göras, så jag gjorde research och hittade ett sätt att berätta den. Sedan har responsen på filmen blivit stark eftersom Dole har stämt oss. Det här är en rättsprocess som kommer att hålla på i hur många år som helst.

Fredik Gerttens och kollegernas förhoppning är att Dole till slut ska ge upp sin kamp för att tysta honom. För att det ska lyckas behövs en aktiv opinionsbildning, menar han.
– Vi behöver att folk kommer och ser filmen och att man tar med sig sina polare. I nästa steg kan man gå till sin lokala Ica- och Konsumbutik och ifrågasätta varifrån bananerna kommer och vilka bekämpningsmedel som används och hur plantagearbetarna behandlas. Och så kan man gå med i vår Facebookgrupp och själv starta lokala aktivistgrupper också.

Vad är det som driver dig i allt du gör?
– Mitt mål har varit att alltid försöka jobba med något som intresserar mig. Det är inget fel att försörja sig, det måste alla göra, men om jag kan göra det på något som intresserar mig så är det roligare att göra det än att göra något som inte alls intresserar mig. Det handlar mycket om att skydda och bevara sin lust till att göra något, för lusten är det allra viktigaste.

Text och foto: Cecilia Lundqvist

FAKTA: Fredrik Gertten

Namn: Fredrik Gertten
Familj: Två barn, 12 och 15 år gamla.
Bor: I Malmö.
Senast lästa: Just nu läser jag mest handlingar som rör filmen.
Senast sedda film: Häromdagen såg jag ”Looking for Eric”, som är Ken Loachs nya film.
På fritiden: Fritid!? Jo, jag gillar att träffa folk och jag lyssnar på livemusik och ser film när jag kan. Jag är ganska mycket ute i svängen.
Längtar till: Jag har en konstant dröm efter en hängmatta under en palm. Jag vet inte riktigt när jag ska komma dit – det är alltid något som kommer emellan, men det är bra att ha en bild att hänga fast vid.
Längtar ifrån: Jag längtar inte ifrån något, egentligen. Jag har ett intressant jobb och ett intressant liv – sen önskar man såklart alltid att ha lite mindre av allt när det är för mycket och tvärtom.
Motto: Bevara lusten!

FAKTA : BANANAS!*

Läs mer om filmen och turerna kring den på: www.bananasthemovie.com.

Är du Facebookmedlem kan du också gå med i BANANAS!* supportgrupp.
Adressen är: www.facebook.com/home.php?#/pages/BANANAS/121163091704?ref=ts

På sidan kan du möta människor från hela världen som intresserat sig för filmen och historien bakom den. Känner du för projektet och vill du själv bidra till det genom att donera pengar? På hemsidan och på Facebook kan du läsa mer om hur du går till väga. Starta en egen supportgrupp för BANANAS*, Fredrik Gertten och hans medarbetare behöver din hjälp i kampen mot bananjätten Dole och vill att så många som möjligt ska se filmen.

Vill du själv hjälpa till? Här är några exempel på vad du kan göra:
• Sprid ryktet om filmen genom att berätta om den för dina vänner.
• Gå med i Facebookgruppen och bjud in dina vänner.
• Starta en debatt i din lokaltidning om exempelvis politiken bakom den mat vi äter eller om vikten av yttrandefrihet.
• Fråga din lokala handlare varifrån bananerna de säljer kommer. Uppmana dem att enbart sälja kravmärkta bananer.
• Gräv djupare i ämnet och publicera artiklar kring ämnet på din blogg.
• Skriv mejl eller brev till Dole och deras advokater och tala om att du inte gillar hur de försöker att tysta en oberoende filmare.
• Skriv mejl eller brev till grupper och organisationer som jobbar med matpolitik, bekämpningsmedel, företagaransvar och yttrandefrihet och berätta om filmen och rättsprocessen och be dem att skriva om den och att länka till hemsidan.
• Om du är en artist eller annan kulturarbetare - låt dina fans och pressen veta att du stödjer teamet bakom filmen. Är du intresserad av att samla ihop vänner och starta en lokal supportgrupp i din stad i samband med att filmen visas? Vill du hjälpa till med att affischera om filmen, att sälja tröjor och planscher i samband med visningen? Skicka ett mejl till: action [at] bananasthemovie [dot] com